I dagens DN skrev överläkare Christer Enkvist en artikel om att man blir fet av frukt. Denna slutsats drog han efter att ha tagit del av en ny studie som undersökte effekten av mycket stora mängder rent fruktsocker på kroppen. Jag blev lite häpen hur ovetenskaplig hans debattartikel var med anekdoter om människor som blivit smala av att sluta äta bananer (som för övrigt innehåller ganska lite fruktos) och slutsatsen om att frukt bör uteslutas. Om man ska påstå att frukt gör människor feta måste man hänvisa till en studie som visar just det, men det är inte det som undersöks i den aktuella studien. Här kommer min syn på saken:
Frukt är ett livsmedel som människan ätit under hela sin evolution och hennes stora hjärna, väl utvecklade färgseende (för att hitta frukten) och förkärlek till söta smaker är några bevis för detta. Frukt och bär är de enda livsmedel som är utvecklade för att bli uppätna och innehåller därför inga naturliga gifter och den söta smaken är ett kvitto på dess nytta. Inget i naturen är både sött och giftigt. Ytterligare en annan mänsklig anpassning till fruktkonsumtion är att vi inte tar upp fruktos som blodsocker utan istället lagrar det i levern för senare bruk. I levern omvandlas fruktos till glukos som senare kan frigöras och ge värdefullt blodsocker till hjärna och muskler när vi inte ätit på några timmar. Våra förfäder hade stor nytta av detta och levern rymmer stora mängder lagrade kolhydrater (50-75 gram) vilket räcker gott så länge fruktsockret kommer från frukt. Ju större intag av fruktsocker desto större risk för att levern blir fylld och då sätter den igång att producera fett av överskottet. Ännu en konsekvens är att leverns förmåga att ta upp blodsocker minskar, vilket är ett förstadium till diabetes typ 2.
Jag påstår dock att det är i det närmaste omöjligt att orsaka detta genom en konsumtion av frukt. Ett snabbt räkneexempel förklarar varför. Frukt innehåller cirka 85-90% vatten beroende på sort. Det är således mest vatten vi äter. Resten är sockerarter, fibrer, vitaminer, mineraler och antioxidanter. Endast en del av sockerarterna är fruktos och i ett normalstort äpple finns det cirka 100 gram ätlig del. Det innehåller cirka 7 gram fruktos (alla kolhydrater i frukt är inte fruktos) vilket utan problem ryms i levern utan att stimulera fettinlagring. Man kan i princip äta fem äpplen efter varandra och fortfarande ha ett rimligt intag av fruktos. Den enorma mättnadseffekt som frukt har gör att de flesta slutar vid ett eller två äpplen. Att konsumera vanligt socker ger dock ett mycket högt intag av fruktos eftersom vanligt socker består till hälften av denna sockerart. En liter läsk ger därför cirka 50 gram fruktos vilket självklart är en onödig belastning, speciellt eftersom det inte finns någon annan näring i det vanliga sockret.
I den studie som Christer Enkvist refererade till i dagens debattartikel i DN undersöktes effekten av groteska mängder raffinerad fruktos. En försöksgrupp täckte 25% av sitt energibehov i form av dryck sötad med enbart fruktos. Det är förvånande att en sådan extrem kosthållning godkändes av den etiska kommitté som godkände studiens upplägg, eftersom den är erkänt skadlig med förhöjda blodfetter, ökad fettinlagring och högre risk för gikt. Om en person förbrukar 2 500 kcal per dag innebär det 156 gram fruktos enbart genom drycken. Sedan fanns det säker en del även i annan mat som försökspersonerna åt. Självklart ger detta extrema överskott hälsoproblem men det betyder inte att ett normalt intag av frukt är fettbildande eller skadligt på andra sätt. Alla former av överskott ger hälsoproblem och det finns studier som visar att för mycket av t ex fisk, te, fullkornsprodukter, grönsaker, frukt, motion, rödvin, sömn, mörk choklad eller bönor kan ge problem om de överdrivs. I lagom dos hör de dock till det nyttiga i livet. Även om en person faktiskt åt över två kilo äpplen per dag, och fick i sig samma mängd fruktos som i den aktuella studien, skulle de negativa hälsoeffekterna inte bli desamma. Frukt är nämligen en mycket bra källa till antioxidanter som verkar skydda mot de negativa effekter ett överdrivet fruktosintag ger. Det har visats i djurstudier och är en trolig förklaring till att honungsätare har bättre hälsa än sockerätare i de studier som gjorts på människa. Även honung innehåller antioxidanter.
Tack vare fruktens låga innehåll av energi och höga innehåll av antioxidanter samt andra näringsämnen skyddar det mot bl a övervikt, inflammationer, många former av cancer, oxidativ stress, högt blodtryck och diabetes typ 2. Frukt som mellanmål eller del av ett huvudmål är mycket nyttigt och upp till ett halvt kilo frukt utspritt över dagen är hälsosamt. Främst bör frukter med starka färger finnas på menyn eftersom det är dessa som innehåller mest antioxidanter, men även blekare frukter är nyttiga. Dock bör intaget av fruktos från vanligt socker, eller fruktos i raffinerad form, hållas ned eftersom de kan leda till överskott.
Här kan du läsa studien i sin helhet http://www.jci.org/articles/view/37385